Nasjonal rute nr. 1/North Sea Cycle Route/Fevik-Sandefjord

I sex år har jag funderat på att ta en långhelg med cykel tur och retur Strömstad utan att lyckas genomföra detta. Sommaren 2012 blev det äntligen genomfört.
Planläggningen har bestått i att riva ur två sidor i en 10 år gammal NAF kartbok och resten skulle vara improvisation. Nordsjøruten eller "nasjonal sykkelrute 1" mellan Sørlandet och Østlandet är beskriven på Syklistenes landsforening men den beskriver ett vägval som innebär två färjor och en massa omvägar som stjäler tid. Det är därför mer eller mindre omöjligt att klara sträckan Fevik till Sandefjord på en dag. Varje gång jag kört bil eller åkt buss till Östlandet har jag funderat ut ett alternativt vägval till Sandefjord.
Här är mina vägval för att komma fortare fram:

Etapp 1 Fevik - Tvedestrand  

Fevik till Arendal är bara att följa RV420 som har cykelväg med märkning med sykkelrute 1.
Från Arendal har jag gjort olika val. Blå linje är kustvägen Arendal-Tvedestrand med relativt lite trafik och vacker natur. Det är också möjligt att cykla röd prickad linje på cykelväg längst E18 men av någon oförklarlig anledning så måste man ut i trafiken på sträckningen i blå cirkel (vid kommungränsen). Det är bred vägren på majoriteten av denna sträcka men några hundratals meter är trång vägbana (VARNING).
Också finns möjligheten att kombinera båda med att ta blå prickad linje från Strengereid-Goderstad.

Etapp 2 Tvedestrand - Vinterkjer

Vid Tvedestrand har jag valt helt andra alternativ än märkingen av Nordsjöruten. Första gången cyklade jag via Laget, Bosvik til Vinterkjer (röda prickar). Andra gången valde jag E18 (Blå ring är utan cykelväg men med 0,2-1 meter vägskulder). Derefter en liten väg via Songe och rakt till Vinterkjer (blå prickig linje) 

Detta är vackra Songevannet om man tar risken att cykla en kort sträcka på E18.

Vinterkjer är avfarten till Risør och mest känt som Sørlandsporten. Alltså två små trånga tunnlar där cyklister är förbudna. Men det finns en liten smal asfalterad väg runt dessa tunnlar och så kommer man ned till rondellen med namnet "skogsholmen".

Etapp 3 Vinterkjer - Brokelandsheia

   
 Vägen vidare är enkel. Bara att cykla gamla E18 förbi Sønderled och Fiane till Brokelandsheia.

Etapp 4 Brokelandsheia - Tangen

Brokelandsheia ned förbi Sunde bru och därefter passering av Abel skolan. Så startar stigningen upp till Østerholtheia på en parallelväg til E18. Förbi bompengen och så in i Telemark fylke. Det går en liten smal asfalterad väg inne i skogen bara 10-500 meter parallelt med E18 ända fram till Sannidalkrysset/Tangen. Nästan noll bilar på vägen och vindstilla inne i skogen. Härligt!

Etapp 5 Tangen - Åby

Så var det att ta sig ned från E18 Tangen via Sannidal till Helle för att följa "Nasjonal sykkelrute 1" vidare mot Åby. Här är det ganska mycket upp och ned med fin utsikt mot Skagerak hela vägen.

 Bro med det gamla järnvägspåret till Kragerø mellan Sannidal och Helle.

Vägen slingrar sig längst kusten i många mil och det är till tider mycket upp och ned. Fantastisk utsikt mot havet och en hel del badplatser. Tror bildet är från Fossing.

Etapp 6 Åby - Stathelle

Vid Åby kommer man ut till E18 igen och här kommer det mest otroliga. E18 saknar cykelväg och vägbanan är mycket smal och kraftigt trafikerad med tung trafik. Det är endast 1,6 km från denna punkt till den gamla medeltida kyrkan i Bamle (där cykelväg startar igjen)  men jag vågade inte bege mig ut på E18. Körde efter "sykkelrute 1" skyltarna och hamnade ut på en grusväg och en ....

 ....backes om var så brant att det var omöjligt att cykla upp och livsfarlig utför.
Flertal kilometer med lös grus i en lång omväg på racercykel var ingen trevlig upplevelse.
Tänk om cykelvägen från Rugtvet-Bamle gamle kirke kunde förlängas med 1,6 km längre så blir kan man lättare cykla från Sørlandet mot Østlandet.

Etapp 7 Stathelle - Langangen

När man lyckats ta sig fram till Stathelle är det bara att ta sig över bron till Brevik och fortsätta längst fjorden.
Längst in i fjorden börjar monsterbacken upp till gamla bomstationen och så ....

 ....ned "korketrekken" i Langangen.

Etapp 8 Langangen - Larvik

Efter Langangen så är gamla E18 fri från trafik från och med Juni 2012. Nya motorvägen går parallelt norr om gamla vägen (Syns tyvärr inte på kartan). Att cykla via Helgeroa är säkert fint men en gigantisk omväg.

Gamla vägen ligger öde och man kan mer eller mindre cykla var som helst på asfaltytan.
När gamla E18 och nya motorvägen möts vid Fritzøe barkfabrik vid Sky så upptäcker man nästa hinder..
.... det finns ingen cykelväg där vägen slutar. Man måste gå i diket 150 meter mellan motorvägen och barkfabriken. Här är det någon som inte har tänkt klart.

Etapp 9 Larvik - Sandefjord 

Men, men, Efter barkfabriken tar man ned via Farrisvannet mot Larvik. Och så finns det en mängd med alternativer på väg till Sandefjord. Har markerat nordlig och sydlig alternativ och därimellan finns det fler.

Äntligen framme i Sandefjord och så med färjan till Strömstad. Här på bilden visas Torbjørnskjær mitt mellan Norge och Sverige.

En natt med vila och så samma väg tillbaka.
Nästa år siktar jag på en ny plan. Denna vägen till Sverige men så vidare till Göteborg. Båt till Frederikshamn och så cykla till Hirtshals. Båt till Kristiansand och så hem till Fevik. En Skandinavisk tour genomfört på en långhelg!
Hoppas "guiden" kan vara nyttig för någon och så hoppas jag att mina "varning"-cirklar blir rättat upp av statens vegvesen om det nu beviljas pengar från regeringen.......

Ballongmannen i Oslo maraton

3:15 farthållare/ballongman Kalle Jensen i mål fotograferad av en
galen svensk som drog igång en långspurt  dryga 3 km från mål.

Efter Embrunman i Augusti var kroppen helt utsliten och träning har bestått av att cykla till jobb och några få löpsrundor i skogen runt Fevik. Att man ställer sig på startlinjen på Oslo maraton var endast för att resa, övernattning och anmälan var betald tre månader tidigare. Ambitionerna var lagt till sidan och skulle bara ta mig i mål på en hyfsad tid. Men så kommer nummerlapp på bröstet och det fladdrar en ballong med 3:15 vid sidan av mig när startskuttet går. Tänkte.... kanske skulle man hänga på en stund och så släppa när det blir för tungt. Över 50 man var vi nog som mest. Halkade bakom ett flertals tillfällen och efter en pinkapaus så tog det 3 kilometer innan jag fick kontakt igen.

Här är en kondisbild (linkning) när vi passerar 20 km. Kalle Jensens ballong sa pang efter 2-3 kilometer men skylten syntes bra. Min förmåga att disponera krafter genom ett helt marathon är från tidigare erfarenhet obefintlig. Det brukar vara fullt øs och sedan medvetslös. Att hänga på en fartshållare var därför en god erfarenhet.

Man fick tidsvis skärpa sig för att hänga med och iblant kändes det som en söndagstur. "3:15-gänget" sprang ifatt en hel del löpare som startat i för hög hastighet och få av dem orkade lägga sig in i gruppen. Tänkte på Stockholm Marathon 2011 där jag låg långt framför 3:15 ballongen till Strandvägen på andra rundan och tappade senare hela 2 minuter på sista 6 km när ballongen försvann i myldret. 

DAGENS TIDER OCH PACE:

Punkt	Totaltid	min/km	km/t	Splittid	min/km	km/t
4 km	0:18:14	4:34	13.16	0:18:14	4:34	13.16
20 km	1:30:57	4:33	13.19	1:12:43	4:33	13.20
21,097 km	1:35:59	4:33	13.19	0:05:02	4:36	13.09
25.1 km	1:54:23	4:34	13.17	0:18:25	4:36	13.05
41,1 km	3:08:38	4:36	13.07	1:14:15	4:39	12.93
42,195 km	3:13:40	4:36	13.07	0:05:02	4:36	13.05

Alltså, två rundor på 1:35:59 + 1:37:41 = 3:13:40

Tio grader varmt med svakt duggregn, tidvis kall vind och grå himmel var en perfekt tävlingstemperatur. Oavsett bättre än Embrun med sol, +35, ingen skugga.... (Skall skrive en Race Report när jag får tid).

Dagens ros ges till Norges triathlonförbunds Kalle Jensen som var min 3:15 ballongman och motivator vid forcering av Oslos gator denna dag. 

Kalle (t.h) på plats som dommare under triathlon VM i Stockholm med kollega Espen Laaveg.

Duon var också med under klubbens Hove Tri i mitten av Juni.

Alpe d'Huez

På grund av överfyllda hoteller i Embrun letade jag efter alternativer i närheten. Det visade sig vara en gyllene tillfälle att prova backen upp till Alpe d'Huez.

Här har Tour de France haft etappmål hela 27 gånger. Första gången 1952 och så nästan varje år sedan 1976. En klassiker för den som är tokig i cykling.

Fakta: Klätringen är 13,8 km lång og med en stigning på 8,1 %. 

Vägen har 21 serpentinsvinger med skilt med navnet på vinnerne på hver etappe som er avgjort her.

Marco Pantanis rekord är på 36 minutter og 50 sekunder

Start i dalen på 720 meter över havet och byn ligger på 1850 meter över havet. Men en TdF etapp startas oftast 12-18 mil längre bort så 36:50 från dal till topp blir olika tufft år efter år.

Cykeln monterad ihop efter flygturen från Norge till Italien och biltur över till Franska sidan.
Jaha, det var bara att starta då. Kom väl ca 50 meter innan man trampade på lägsta växel.

Nedräkning på svängarna. 21, 20, 19, 18, 17 och äntligen 16. Första delen är värst men "så flatar det ut"  när man kommer förbi en vacker liten by med namnet La Garde.

Bara att trampa vidare. Det är tidigt på morgonen och det är behagligt svalt i luften och man upptäcker att det befinner sig ca 100 cyklister med samma mål som mig själv. Menar på att minst hälften är från Nederland.

Kommer förbi by nr 2 Huez och det går fortfarande segt uppför.

Nummerskylten indikerar att det är inte så många svängar kvar. Fin utsikt.

Skylt 2 är passerad och där kommer skylten med Alpe d'Huez. Letade febrilt i asfalten efter texten FEVIK, NORWAY, Hushovd men Fevik og Omegn Cycle Club, FOCC blå text var borta.
Här är en link till FOCCs resa i 2006: http://focc.no/bilder/1010.aspx
Här är FOCC videon från Alpe d'Huez i 2006: http://www.youtube.com/watch?v=VRUeib0Y5PU

Sista svängen är undangjord och det är nu bara en rak brant backe upp till huvudgatan

Arrivee!!!!! ca 70 minuter cykling i lagom tempo (IM distans att tänka på om 2 dagar) och en hel del fotografering. Alltså halva hastigheten till Pantani!!!!!

Måtte bara in och ha mig en obligatorisk kaffe vid målet och så kyla ned sig med Cola och Orangina.

Been there, done that! 

Jo, det var en upplevelse. Kommer nog till att sitta klistrad till TVn nästa gång TdF har Alpe d'Huez som etappmål. 

Sista långpasset innan Embrunman - Halv IM test

Kalender säger 29 Juni och man upptäcker att det är sista ordentliga chans att testa ut halv IM distans inför Embrunman. Gjorde samma test förra året innan Elbaman så det skulle bara genomföras. Halva Söndagen gick och man kollade YR en mängder gånger och till slut var det bara att skärpa sig och komma sig ut.

Ställde bilen vid Sørsvann och simmade 3 ggr triangelen + fram och tilbaka till Runes björk. 



Tog ut cykel ur bilen drog upp till Heldalsmo och tillbaka till Stoa. Vidare till Bergemoen och hem till Vessøya

På med skorna och ut i solnedgången. Vessøya, Feviktoppen, Vik och vidare på den nedlagda järnvägslinjen och tillbaka.

Förbaskat nöjd med mig själv efteråt. Simning går bättre än någonsin, Cykel på över 30 km/h och så en avslutning på löpturen som kändes lätt och snabb.

Alpes de Reddal - Kategori ?

Sista veckorna har jag in i mellan kört en specialare med 2 timmar intensiv cykling efter jobbet. Det speciella är att vändpunkten 27km från Vessøya är toppen av en monsterbacke med tidsvis > 9% lutning. 

Har investerat i en 11-28 kassett inför Embrunman så den testas en hel del på lägsta växel.

Ca 3 kilometer upp till toppen och det är 4 st korta kraftiga stigningar med varierande flata partier där i mellan. Totalt ca 200 meter stigning gör att pulsen går i taket och det är bara att stå upp i pedalerna och ta meter för meter.
Sprang runt sjön SYNDLE i September 2009 men då var det grusväg upp backen.

På bilden har jag ringat runt de 4 backarna för att nå toppen. Blå ring är Lundesanden som är en fantastisk badplats. Särskilt när det är kallt i havet eller allt för många maneter.

Vill man ta tid så är det en Elstolpe med gul skylt i änden av Reddalslätten som kan fungera som START. Och målet kan vara änden av autovern vid toppen. Någon som klarar sub 10 min?

På toppen finns en liten vit skylt in till Einerfjell. Det är en av många GRV (Grimstad Rund Vandring) turer som är beskrivet i ett av de paket som säljs på turistkontoret i Grimstad. En ganska lätt tur över några flata berg och myrmarker. Och vid vändpunkten har man fantastisk utsikt till landskapet under och ut över havet. Walter saknar höjdskräcksgenet så han står på kanten av 200m stupet.

KATEGORI ?

Kategori 4:
Lengde: 2,3 km (min.: 0,7 km; maks.: 7,2 km)
Stigning: 4,8 % (min.: 2,7 %; maks.: 7,4 %)
Kategori 3:Lengde: 4,2 km (min.: 0,8 km; maks.: 11,0 km)
Stigning: 5,4 % (min.: 2,9 %; maks.: 11,1 %)

Kategori 2:Lengde: 9,2 km (min.: 4,7 km; maks.: 12,9 km)
Stigning: 5,2 % (min.: 3,7 %; maks.: 7,1 %)
Kategori 1:
Lengde: 12,8 km (min.: 7,0 km; maks.: 23,2 km)
Stigning: 6,6 % (min.: 5,0 %; maks.: 8,1 %)

Fakta hämtat från Sykkelnytt. Reddal skulle då vara en Kategori 3 kanske...(?)

Här är profilen till Col d'Izoard som är Embrunman högsta passering:

Hors catégorie

Nynorsk Wikipedia skriver:
Hors Catégorie (kortform HC, omlag «utanfor kategori», dvs ekstremkategori) er klassifiseringa for dei hardaste stigningane i franske sykkelritt, til dømes i Tour de France. Ein bakke må enten stige meir enn 1500 høgdemeter eller 1000 høgdemeter med ein snittstigning større enn 6,5 % for å karakteriserast som HC.

Engelsk wikipedia skriver: "The Col d'Izoard is frequently on the route of the Tour de France. It is classified as an Hors Categorie climb. The southern climb from Guillestre is 15.9 km in length and has an average gradient of 6.9%."

Gjorde en liknande profil på Reddalsbacken i MapMyRun:

Reddal v.s. Col d'Izoard ......   Innebär väl 5 ggr upp och ned i Reddal för att motsvara Col d'Izoard.

Unionsmarathon 2012 - 6 veckor kvar till Embrunman

Sex veckor kvar till Embrunman och jag prickade in Unionsmarathon i Rømskog för att testa formen och få mig en tur till Sverige för att hälsa på släktingar.

Har prioriterat cykling och så börjat simmat sedan Suleskard Marathon för fem veckor sedan och löpningen har blivit lidande. Och det märktes en hel del. Benen streikade första kilometrarna men fick sedan följe med Elisabeth Wigaard och hennes cyklande support. Som vanligt sprang jag utan pulsbälte/klocka men överhörde 4:40 pace några gånger. Tyckte allt gick väldigt smidigt första 19 km men så var vi förbi Östervallskog och vid 23 km (kvar) skylten kom blev det grusväg och det gick konstant upp och ned. Møtte väggen och blev tvungen att skifta tempo. Det visade sig att jag förlorade 12 minuter på Damvinnaren Wigaard på de sista 23 km. Fruktansvärt dåligt avslutning av mig. Så förbaskat orutinerat. Det var väl bara att studera banprofilen innan start så hade man förstått att det blev lite tyngre sista delen.

Oavsett, Unionsmarathon går runt Rømssjøen och det bjuds på vacker natur och entusistiska arrangörer. Långt in i granskogen men det är värt ett besök.

Släpade mig över mållinjen på 3:31 och blev överaskad av att få beskedet om att man vunnit H45 klassen.

Trodde i flera dagar att det berodde på att det bara var mig som var anmäld i H45. Men när resulatlistan väl kom ut på nätet så var vi visst sju stycken "gubbar". 

All heder till Wigaard som vinner i Rømskog år efter år och slår alla "gubbar" i H45 ..... och som lyckas att hålla jämn pace hela loppet.

Formbesked: Nja, ett dåligt genomfört marathon men i detta lopp kan man lägga til minst 10 minuter extra på en normalmarathontid så slutresultatet är relativt bra. Inte lika bra som testen i Stavanger förra året men det är helt OK.

Nu skall jag försöka blanda cykel, sim, löp i en härlig mix fram till Embrunman.
Hittade en jetflygvideo av Embrunmans cykel del. Simning föregår i sjön till vänster. Löpning går upp/ned i Embrun med två rundor.

LCHF frukost inspirerad av Ferry

Alltid intressant att följa med på VG, Dagbladet, Aftonbladet och Expressen med alla diett tips och hur man lyckas få flat mage med sixpack på tre veckor. Ena stunden är LCHF livsfarlig och dagen efter är det lösning på allt. Det fanns en tid då jag vägde ca 15 kg mer än idag och det var ingen vacker syn. Idag tror jag på en varierad kost och ekvationen Kalorier in genom munnen = Kalorier som skall förbrännas.

Av de stora huvudgrupperna fett, protein och kolhydrater så menar jag att generelt så får vi i oss allt för mycket kalorier i form at kolhydrater. 

Kanske inte alla i Norge känner till Björn Ferry men i Sverige är han en älskad, rikskänd idrottsman som uttalar sig precis som han vill och har några fantastiska kommentarer när reportrar ställer frågor.

När det gäller kost så bryter Björn Ferry med det som Jonas Colting kallar skidåkarmat.

I svensk skidmiljö så är det snabb energi som brød och AXA produkter som gäller. Björn Ferry tyckte inte det passade honom. Blev konstig i magen etc. "I smyg" gick han över till LCHF och när han vann OS guld i skidskytte under OS i Vancouver 2010 blev det säker en chock för AXA folket när han berättade att han kört LCHF i 7 månader.

Efter OS guld i Vancouver så har Björn Ferry skrivit kokbok tillsammans med Cathrine Schück.

FERRY FOOD - ISBN 978-91-1-303314-3 utgivet på Norstedt förlag.

Frun i huset har exprimenterat med några av recepten och gjort en ny variant av Ferrys plättar

(Heter väl lapper på norska)/omelett.

Här är Vessøyas LCHF plättar:

4 Ägg

Ca 1 dl Mandelmjöl (Finns på hälsokostaffärer)

Ca 3 matskedar Créme Fraîche

Ett antal matskedar Chiafrö (Finns på hälsokostaffären)

Vispa ihop allthopa och justera fastheten med mer mandelmjöl eller Créme Fraîche.

Stek i Kviteseidsmör (från Aust Agders lilla mejeri i Byglandsfjord, Setesdalen).

Exempel på hur kula uttalanden Ferry har gjort på pressens frågor så är detta mina favoriter.

"Det känns jävligt surt. Men jag har inte gett upp. Dom ska pissa dom där också"

- Ferrys dopingattack ,mot tvåan Michal Slesinger, Tjeckien och trean Andrej Deryzemlija, Ukraina. efter att ha missat bronsmedalj med knappt nio sekunder i VM-premiären i italienska Antholz  2007. 

"Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp, då är det liksom en jättestor skillnad i livet, men ett andra... okej, det är bra men det är inte helt nödvändigt." Om att redan ha ett OS-guld och inte vara besviken över att det inte blev ett till.

Appropå LCHF så går ryktet att vi får Bacon på Hove Tri nu på Lördag.

"Møe går å kjøpe for pengar men Sesijerven må du slite for"

I värsta stigningen från starten av Suleskar marathon sprang jag vid sidan av startnummer 23, en herre från Rogaland. Varför utsätter man sig för detta? Marathon över ett fjällmassiv med en oänderlig uppförsbacke fram till 21k skylten. Jo, det är så att Sesilåmi och Suleskar Marathon har stått på listan över ting som man förr eller senare måste ha genomfört. Och gör man det på samma år så får man Sesijerven, en kristallvas på dryga kilot. Nr. 23 upplyste mig att han jobbade för sin femte vas idag och att "Mycket går å köpa for pengar men Sesijerven den måste man slita för att få". 

Start 100 meter från Rv9 längst nede i Nomeland i Setesdalen på 250 meters höjd över havet.

Första kilometrarna är brutala och vadmusklerna blir fort "överupphettade".

Fortfarande ett grönt sommarlandskap i 10% stigning upp mot Brokke skidcenter.

Efter 12 kilometer går det fortfarande uppför och det blir mer snö. Vägen öppnade för sommaren för en vecka sedan då vildrenen hade passerat området på väg till sommarbete. In i mellan dyker det upp en tysk, dansk eller nederlänsk bobil bakom en snödriva. Men generelt sett var det mest familjesupporters som trafikerade vägen

Alltid lika spännande om man kommer till toppen eller om man får syn på ytterligare en uppförsbacke.

Passerar 1050 möh och 21 kilometer på 2:12. Har haft en stigning på 800 meter på detta halvmarathon.

Förlorade en del tid då jag fick förbaskat ont i vänster vadmuskel och stoppade upp för stretch och en kort promenad efter 2 km skylten. Borde ha värmt upp kroppen innan denna brutala start.

Efter passering av högsta punkten kommer det 16 km med undulerande fjällandskap med en hel del snö vid sidan av vägen. Ca 5 grader varmt men några snöflingor i luften samt 6-8 m/s motvind. Bra att ha med sig lösa cykelärmar och tunna löparhandskar + 2 buffar. Till höger om vägen ser man dammen som heter Rosskreppfjorden.

 Allt vatten rinner österut till och med sista stigningen vid 37 km. Därefter går det brant utför ned till Ådneram de sista fem km. Märligt hur tungt det är att springa fort utför (9-10%) efter 37 km. Glad att vara i mål och få min lilla Sesijerv.

NEGATIV SPLIT PÅ ETT MARATHON

Kan äntligen skryta över att jag genomfort ett marathon med negativ split. Alltså springa fortare sista halvdel än första. 2:12 + 1:46 = 3:58. Gick väl lite saktare än vad jag hoppades på men det var ett fint marathon och man fick uppleva fin Norsk natur. Lyckades ta 40 bilder med mobilen under loppet så jag var inte helt inne i tävlinsmodus.

LÄNKAR OM SULESKAR MARATHON 2012

KONDIS

SIRDØLEN (Öppna länken och kolla in klädseln till Odd Gunnar Tveit. Ja det stämmer det snöar).

TANKAR OM ARRANGEMANGET

Några arrangemang blir fullbokade på sekunder, minuter eller timmar. Iblant är det oförståligt varför ett arrangemang kan vara så otroligt mycket mer populärt än andra. Som jag förstått det har deltagarantalet sjunkit på Suleskard Marathon. I år har de kommit sig ut på facebook. Men hemsidan har en hel del förbättringspotensial. Den är tråkig och saknar svar på mängder av frågor.
En sak jag tänkte på under loppets gång var namnet. Kanske skulle arrangemanget vara mer populärt om det hette Suleskar Brutal Marathon eller Xtreme Marathon. Matarbussar från Arendal/Kristiansand och Grenland hade säker varit en success.