Det blev en mental kamp att ta sig frammåt och främsta motivationen var att i alla fall hinna med tåget hem. Om det är lova att stjäla uttryck av Petter Northug så väljer jag att påstå att Vasaloppet blir bedraktat som ett "barneskirenn" jämfört med årets utgåva av Grenaderen.
Grenaderen är ett minneslopp som har sin bakgrund i historien då Karl XII angrep Norge.
En Grenader (På franska: Grenadier=Granatkastare) gick den 27 Mars 1716 från Hakadal verk till Gjellebekk Skanse i Lier för att varsla om att 1000 svenska dragoner var på väg mot Drammen för att omringa skansen vid Gjellebekk och angripa de norska trupperna i ryggen.
Med militär utbildning som eldledare i granatkastarkompaniet på I17 i Uddevalla och dessutom till dagen klädd i Karolinerfärger (Grimstad sykkelklubbs jacka är blå/gul) så var några historiska fakta korrekta.
Starten gick och det blev som på Vasaloppet full stopp när 30 spår blev till två och vi skulle in i skogen. De första kilometrarna gick åt att sortera fältet då några överoptimistiska friskusar hade seedat sig själv in i startgrupp 1 och 2 och proppade igen spåret på väg upp till Kikutstua.
Som vanligt är det svårt att hålla igen och man använder allt för mycket energi på att irritera sig och gå förbi i lössnö. Vilket straffar sig....... Fick ganska tidigt ont i korsryggen och hade önskat både frisk rygg och friska krafter de sista milen. Då var det glest i spåret och det var möjligt att gå hur fort som helst utan att någon var i vägen. Men var det möjligt? Nej, detta var inte dagen för en bra tid på Grenaderen. Jag hade förhört mig att Grenaderen tog genomsnittligt 45 minuter extra än Vasaloppet. Hade tänk mig en tid precis under 7 timmar men så med dagens förhållande så låg de flesta på tider 45 minuter extra. Så tiden 7:43 var väl det man kunde förvänta sig.
Gutteturen med Steinar, Ole Christian och Helge avslutades med en behaglig tågtur hem till Aust Agder medans snön vräkte ned på motorvägen. Det blev några skrönor om dagens bravader innan vi kom hem till 15+15 kilometer med skidbyte för herrar i OS.
Tänka sig, vi gick alltså 90 kilometer i minus 14 grader och styv kuling med snöfall.
Marcus Hellner & Co gick "bara" 30 km i perfekta spår och solsken. Men vilken fart och spänning det blev. Grattis Marcus!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar