Stavanger Marathon - en test av löpformen

Efter Stockholm Marathon i slutet av Mai bestämde jag mig för att ta Triathlonträning på allvar. Meningen är ju att jag äntligen skall göra comeback på triathlon arenan som Ironmotionär.
Har cyklat som en galning i sommar och tatt några sporadiska simturer och till och med rullskidturer.
Löpning har blivit lidande men i alla fall ett pass per vecka har det blivit.
Hälar och senor i fotpartiet har jublat och har blivit mycket bättre av detta.
Tog en ad Hoc beslutning att springa Stavanger Marathon eftersom det var ganska enkelt med transport, Hotelbonuspoäng, starttider och NSBs fantastiska minipriser. Behövde en test av formen liksom.
Kom mig till start efter att ha sprungit flera kilometer med en 10 kg tung säck och var på plats 15 minuter före start 08:30.
Hade glömde pulsklockan och var helt utan kontrol på pace eller vetenskaplig upplägg av loppet. Det visar sig efteråt att jag troligen hade ganska jämn fart på första/andra halvan men då med hjälp av kraftig medvind sista 12 km.

BILDEN ÄR FRÅN KONDIS SOM ÄR NORGES LEDANDE TIDNING FÖR KONDITIONSIDROTT. SER UT SOM JAG GÅR MEN FÖRSTA MILEN GICK PÅ 45 MINUTER.

Marathon banan var en av de bästa jag sprungit. Lite snurr i början med två varv på friidrottsbanan, ett varv utanför stadion och två varv runt stadionkvarteret.Därefter två gånger runt Mosevannet på hårdpackad grus och så lång runda runt Stokkavannet.
Förbi svärden vid Hafsrfjord och så efter några långa kilometrar med motvind så rakt genom Forus området.


De sista 12 kilometerna gick längst fjorden på cykelvägar med blandning av grus/asfalt. Mål mitt i centrum innerst i Vågen. Kom överaskande in på 3:14:08 med en pace på 4:36.

Arrangören siktar på att ha 6000 deltagare på 42/21/10km loppen i 2014 och det kan jag tänka mig vara fullt möjligt.
Detta var ett fantastiskt arrangemang med en intressant bansträckning och många glada frivilliga funktionärer. Lycka till Stavanger. I will be back!