Embrunman 2012 race report - En dyrköpt t-shirt

Denna historia går tillbaka till 2008 och målgång på Ironman France. Jag blir sänt in i ett ett stängt område i operaparken i Nice med massage, mat och dricka efter målgången. Letar en stund efter soffpotatisklubbkamraten som gick i mål en halvtimme innan mig själv men ser varken han eller de andra från Arendal Triathlon. Har sprungit Maraton på engelska promenaden i 32 grader i skuggan. Størsta problemet är att det inte är någon skugga i Nice. Dehydrerad och utsliten sätter jag mig på ett bord och dricker en öl och käkar en pastatallrik. Blir sittande en stund och konverserar med en mycket trevlig fransos som pratar flytande engelska (jajjamensan, de existarar alltså!). Han bor i Nice men detta var första gången han var med i IM France. Han tyckte det kändes jobbigt att tävla i sin egen träningsterräng. Vence, Tourettes sur loop, Gourdon, Causols etc.
Han berättar om sin stora triathlon passion som är Embrunman i Alperna. Superlativerna var många och det lät som en tävling att lägga i "the bucket list".

Förra året stod jag i skiftzonen på Elbaman och skulle skrämma de andra medtävlande med en svart Norseman tröja från 2008 (alltså: som gått ut på datum enligt en kamrat till mig).  Både i skifzonen och på hotellet var det mängder av triathleter med Embrunman T-shirt.  Tanken gick tillbaka till "the bucket list" och så började jag  googla resa, arrangemang, övernattning, youtube, hyrbil etc

Har senaste året saknat den glödande motivation i träningen men jag gjorde upp en plan som jag mer eller mindre klarade att följa. Simmade bara några få kilometer i bassäng under vinteren men fick då några minuters värdefull instruktion av Grimstad Triathlons simexpert Øyvind. Tog en intensiv simträning de sista 6 veckorna innan Embrunman med ca 36 km simning på de sista 5 veckorna.

Cyklingträning var ca 4500 km under sista månaderna och tyvärr en del efter planen.
Löpningen gick som planlagt under vår/sommar  med Holmestrand Marathon, Hjallerup Marathon, Suleskar Marathon, Unionsmarathon och Møkster Marathon.

Det enda som inte följde planen var viktkontrollen. Var fortfarande 3-5 kg tyngre än önskat.
Var i alla fall skadefri och formen kändes väldigt bra. Gjorde halv IM distans test på träning och det har aldrig fungerat bättre.

Fløg med RyanAir från Sandefjord till Bergamo. Hyrde bil och körde första dagen direkt till Alpe d'Huez för att testa lite "backträning":

Problemet är för mycket backar och för lite tid. Man var mitt i Alpernas tuffaste backar känt från Tour d'France sändningarna men tyvärr kunde man inte hinna med Col d'Galibier och Col Angel etc etc etc

Alla hotell i Embrun var bokade i mer än ett år i förväg så jag flyttade nästan varje natt mellan olika ställen.
Att köra i Alperna tar tid. 26 km på hotells.com är fågelvägen och kan ta 1.5 timma att köra med bil.
Hittade bl.a. detta ställe där Touren gick förbi nästan varje år:

Tillbaka i Embrun för att testa simning och löpning.

Från den lilla sjön upp till Embrun är det tyvärr 100 meter stigning i värmen.

Testade att jogga runt størsta delen av halvmarathon rundan (*2) och finner denna intressanta vätskedepåen.

 En del av löprundan gick rakt genom gågatan i Embrun.

Gäller att passa på öppettider i Embrun. Lunch stänger ca kl 14 och så är allt stängt fram till 19:00 (då menar jag ALLT!!!!) Detta blev "sista måltiden":

 Körde ned til "simarenan" igen - 34 grader i skuggan - ingen förändring av väder inför "race day".

 Check in.... precis som i TdF eller vad skriver jag på. Dör jag så har arrangör inget ansvar ????

 Så var det att sätta på startnummer. "DøsUnTres" är väl bättre än 999 (Nöff,nöff,nöff)

Allt packat och klart. Reste ensam denna gången och med tanke på ca 35 grader varmt 188 km cykling i livsfarliga backar + Marathon så skrev jag faktisk ett "in case of emergency-letter" og la i lådan.
Ville gärna berätta vilket hotelrum som skulle tömmas och var bil och bilnyckel var om jag totalkollapsade.

 Så står man där igen. Man har i alla fall haft ett rejält mål att träna inför och man känner sig redo. Denna gång visste jag att simning kommer till att vara den delen som var lättast.

Några minuter innan start kommer en fransos från grannstaden Gap och frågar "Rrr U Bruno Palssón from Suede? Qui Qui, My wife is Swedish/Norwegian and my kids ask me to talk to you. They will look for DosUnTres and give you support, Gudd löck". Förbaskat kult - Kändes ganska ensamt en stund då det var bara Spain och Switcherland runt en stackars Svensk amatör. Kan väldigt lite franska så det blev ganska mycket "pjatter" i öronen innan start..... 

Damerna (ca 90 st) startade 5 minuter innan drygt 1000 galna män.
Simarenan är en konstgjord sjö som tyvärr är ganska grund. Jag är som känt förbaskat "chicken" när det gäller att simma på grunt vatten och första 1/3 av rundan var som "Oggevann Triathlon".

Men, jag hade testat sjön i två dagar och var mentalt förberedd. Startade lite fegt mitt i gruppen och var innestängd först halvan på första rundan. Hade annars ett mycket bra fly och Øyvinds instruktioner i vintras satt som ett mantra. Avanserade hela tiden och kom upp på personligt rekord (och detta var en insjö) 3:15.
Har aldrig sett så många cyklar i T1 någon gång. Dels simmade jag som en gud men så är det nog så att Embrunman är cyklisternas Triathlon. Här var det många skiftnycklar i vattnet som skulle glänsa senare under dagen.....

Cyckeletappen på Embrunman är den mest brutala cykling jag varit med om. Det går knapt att beskriva.
Från T1 går det uppåt i flera kilometer. Efter några hundratals meter med stigning ser man ned i sjön och det är fortfarande några som plaskar febrilt in mot stranden där nede. Vägen går vidare uppe på åsen och efter mycket upp och ned så kommer man ned till sjön igen för att köra över bron. Vägen tillbaka till Embrun är trafikerad och ganska flat. Så kör man små vägar på dalsidan norrut/uppåt dalen så kommer den mest fantastiska delen med magnifik utsikt..... stigningen upp till Col d'Izoard på 2364 meter över havet. Denna del hade jag studerat på youtube videoer och stigningsgrafer. Allt såg OK ut. Ca 6-11 % lutning.
Värmen började bli ganska jävlig vid denna tid på dygnet. Som tur var blev det svalare ju högre man kom.
Uppe på toppen så var det bara att försöka ta med sig så mycket dricka och näring om var möjligt. Sydeuropeerne tog på sig vindjackor etc men jag var van vid denna "normal norsk max sommar temperatur". Om resan upp var en TdF äventyr så var vägen ned milt sagt "häftig". Lägger med denna grabb som åker longboad ned på andra sidan.... (Mot Briancon)

Toppen på Embrunman kommer vid ca 100 km cykling av totalt 188 km. Nu kommer flera mil med utför ned mot Briancon. Hemsidan till Embrunman har tyvärr inte någon bra höjdkurva men tävlingen har en logo med en kurva. Den indikerar att det finns fler backar efter detta. Normalt sett så tror man att det är bara att "rulla" utför dalen ända ned till Embrun. Men, så är det inte. Det är tre gånger som man skall upp hela alpsidan för att sedan i full fart sätta utför på dåliga asfaltsvägar.
För den som funderar på att dra till Embrun i framtiden så skall den personen i så fall kolla backen vid "Montee de Pallon". Det är en jävlig backe på ca 20% och 1 km lång. På profilen är det bara en liten backe men i värkligheten och 34 graders värme, vindstilla och solen i ryggen....... En kropp som gått tom för energi och ben som får krampattacker så är det här man kollapsar. Jag åkte till Alperna i tron på att 53/39 + 11/28 utväxling skulle kunna fungera även här.
Min lägsta växel var alltså 39/28!!!!!!!!!!!   Och jag stod upp och trampade nästan hela dagen. Fick kramper efter ca 15 mil vilket sammanföll med helvetesbacken i Montee de Pallon. Det var så jävligt att jag valde att stå vid sidan av cykeln en stund för att inte ramla ihop i värmen. Ingenting fungerade längre. Hela kroppen var som ett Japanskt kärnkraftvärk utan kylning. Fortfarande dryga 3 mil kvar att cykla.
Har bra lust att sluta skriva här. Dagen har varit fantastisk fram till detta ögonblick. En enorm simning, En TdF etapp på cykel med klätring up til Col d'Izoard och så ned igen. Massvis med namn och team skrift i asfalten så att man kände sig som ett proffs.
Men som sagt. Nu var krafterna slut. Det är ca 34 grader varmt och solen steker i nacken.
Detta är backen. Här kör fransmännen med 3 skivor fram eller med en helt annan utväxling än mig.....

Uppe på toppen av Pallon så bär det utför igen på svängiga vägar. Till slut så kommer man fram till Embrun men så skall man tyvärr inte till T2 med en gång (som skulle innebära 180 km) utan man skall genom staden och rakt upp till högsta möjliga punkt. Här är det brutalt varmt, fruktansvärt brant och ca 3 km uppför. Jämför detta med Blakstadbacken efter att ha cyklat runt Herefoss. Skilnaden är att man nu har nu cyklat snart 188km med 5000 meter höjdskilnad i 34 graders temperatur. Det är här jag står och skakar av kramper för andra gången samma dag. Se denna video och se hastighetskilnaden på samma grabb vid 1:21 och 1:41 (Det var så jag sakta slutade fungera):

Vad gick då galet? Svårt at säga men en avgörande sak är val av utväxling. Jag stod upp och trampade på en allt för tung växel på cyklingen. Och det var min lättaste växel, tyvärr. Nästa sak är värmen som var svårt att göra något med. Har man inte upplevt mer än 24 grader varmt de sista 12månaderna så är det svårt att få kroppen att fungera i temperaturer över 30 grader. Man svettas och förlorar stora mängder salter. Svårt att kompensera med intag av gel, barer och sportsdricka. Kropp, mage och hela systemet slutar fungera - så är det bara.
Rullade ned backen ned till T2. Förlorade säkert 40 minuter på sista 3 milen. Var totalt utmattad och tog det lungt i T2.
Joggade ut av T2 och bestämde mig för att gå när det var uppför. Började genast komromissa med att gå 100 meter på varje kilometer. Spelade ingen roll om man hällde 5 liter kallt vatten från en hink över huvudet så var man överupphettad 3 sekunder efteråt.
Det låg folk i diket överallt och ambulansirener hördes från alla kanter. Pinsamt att vinnaren redan var i mål när jag skulle ut och springa. Var irriterad över att jag la ned RESORB anti-dehydreringstabletter i bag som jag först skulle få se efter 21 km.
Slet mig runt i värmen och vid varvning fick jag pinsamt nog en reflex-självlysand-ring.
Solen gick ned med temperaturen var inte så långt från 30 grader. Fick i mig några RESORB och fick upp farten igen. Sista 10 km var i mörker och det blev ganska trevligt när man passerade sista "byfesten" på andra sidan älven. Rundade sjön för sista gången och avanserade minst 70 placeringar på sista 21 km.
Tog en simtur i sjön, fick massage och en lite mat. Satt mig i bilen kl 23:00 och såg att det var 25 grader varmt på väg till Hotellet. Vilken resa! Svårt att beskriva. Fick en finisher T-shirt som var självlysande orange och måste vara den mest dyrbara (LÄS: MEST DYRKÖPTA) T skjorta som jag har.

Sim     1:15:08
T1      3:39
Cycle  9:13:34 (Här var det minst 40 minuter stopp - vem vet, kanske mer - var helt borta en stund)
T2      9:10
Run     5:42:45 (Fungerad lika bra som ett japanskt kärnkraftverk utan kylsystem)
Total:   16:24:14.0

Ca 2 timmar mer än vad jag hade tänkt mig - oavsett så är jag nöjd att komma i mål.
En del värre än jag tänkt mig, dåligt påläst, vissa missar i logistiken etc etc

Så var det bara att få en god natt sömn (och det var inget problem att somna - tro mig) och så stå upp och äta frukost på det lilla hotellet med franska gäster som kommer bort till mig och min självlysande t skjorta och säger "blupp la plipp du Embrunman qui qui". Bara nicka och le snällt och lova mig själv att lära sig franska till nästa gång.
Blåste ned till rivieran för att i några dagar bara ligga och sova i solen och faktiskt glida fram i sakta crawl längst stranden......